FANDOM


Template:Olika betydelser Template:Infobox politiker

Sven Olof Joachim Palme, född 30 januari 1927 i Stockholm, död 28 februari[1] 1986 i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker. Han var Socialdemokraternas partiledare 1969–1986 samt Sveriges statsminister 1969–1976 och 1982–1986.

Olof Palme utbildade sig till jurist vid Stockholms högskola och var riksdagsledamot 1958–1986, i första kammaren 1958–1968 och i andra kammaren 1969–1970. Före sitt tillträde till statsministerposten år 1969 var han konsultativt statsråd 1963–1965, kommunikationsminister 1965-1967, ecklesiastikminister 1967-1968 samt utbildningsminister under åren 1968–1969. Palme var reservofficer (löjtnant) i kavalleriet.

Palme mördadesSveavägen i Stockholm 28 februari 1986.

Familj Edit

Olof Palme föddes i Svea artilleriregementes församling på Östermalm i Stockholm och växte upp i familjens våning på Östermalmsgatan 36. Hans föräldrar var Gunnar Palme (1886–1934), verkställande direktör för försäkringsbolaget Thule, och Elisabeth von Knieriem (1890–1972).[2] Olof Palmes syskon var Claës Palme (1916–2006) och Catharina Palme Nilzén (1920–2002). Han var sonson till Sven Palme och kusin till Sven Ulric Palme.

Olof Palme gifte sig 9 juni 1956 med psykologen Lisbet Beck-Friis och de bosatte sig som nygifta i Vällingby. Genom att han under åren 1949–1952 var gift med Jelena Rennerova från Tjeckoslovakien i ett så kallat skenäktenskap, med syfte att ge henne möjlighet att lämna sitt land efter Pragkuppen, var äktenskapet med Lisbet formellt hans andra äktenskap.

Olof och Lisbet Palme fick tre söner: Joakim, Mårten och Mattias Palme.

Biografi Edit

[[Fil:Olof Palme 1968.jpg|miniatyr|Kårhusockupationen i Stockholm. Dåvarande utbildningsministern Olof Palme vädjade förgäves till de förskansade studenterna.]] [[Fil:Palme 1973.jpg|thumb|På Norra Bantorget, första maj 1973.]]

Olof Palme tillbringade sina första skolår i Beskowska skolan på Östermalm i Stockholm. Vid tio års ålder skrevs han in vid Sigtuna humanistiska läroverk. Efter studentexamen fortsatte han studierna i USA, där han tog en Bachelor of Arts 1948 vid Kenyon College. Under sin akademiska studietid reste han runt i USA. Han återvände till Sverige där han studerade juridik och avlade juristexamen vid Stockholms universitet 1951.

Hösten 1944 ryckte Olof Palme in till kavalleriet, sjätte skvadronen vid Norrlands dragonregemente (K 4) inom Umeå garnison. Han började sedan aspirantskolan vid Livregementets husarer (K 3) inom Skövde garnison och blev efter några månader sergeant och i november 1948 fänrik i kavalleriets reserv. Sommaren 1955 genomgick Olof Palme en stridskurs för ryttartruppchefer, och blev på nyåret 1956 befordrad till löjtnant.

År 1952 blev han ordförande i Sveriges förenade studentkårer, men stannade bara ett år på den posten. Åren 1953–54 arbetade Palme som förste byråsekreterare vid Försvarsstaben, under statsminister Tage Erlanders regering. Under åren dessförinnan hade han, enligt honom själv, genom tre viktiga händelser, blivit socialdemokrat. Den första av de tre händelserna han avsåg var skattedebatten i Stockholms konserthus 1947 mellan socialdemokraten Ernst Wigforss, högerpartiets Jarl Hjalmarson och folkpartiets Elon Andersson; den andra var USA-vistelsen 1948, då de stora klassklyftorna där uppdagades för honom. Det tredje var en Asien-resa 1953, när han ställdes inför kolonialismens konsekvenser.

År 1954 avancerade Olof Palme i regeringskansliet och blev sekreterare i statsrådsberedningen, fram till 1961. Åren 1961-63 var Palme byråchef där. Han var styrelseledamot för ABF 1955-61. Palme valdes in i riksdagens första kammare 1958-68 för socialdemokraterna i Jönköpings län, och i andra kammaren för Stockholms stad 1969-70. Han satt i Nämnden för Internationellt Bistånd (NIB) 1962-63, vuxenutbildningsdelegationen från 1961 samt arbetsgruppen för svensk utlandshjälp från 1962.[3] Ett av hans första viktigare uppdrag var som ordförande för studiesociala utredningen 1959–66 samt studiehjälpsutredningen 1962-64. Palme satt i energirådet 1973-76 och 1982 samt i barn- och ungdomsdelegationen 1982-86.

Olof Palme inträdde i regeringen 19 november 1963 som konsultativt statsråd i statsrådsberedningen och 25 november 1965 utsågs han till statsråd och chef för kommunikationsdepartementet, för att därefter avancera till posten som ecklesiastikminister 29 september 1967. Olof Palme blev sålunda Sveriges siste ecklesiastikminister eftersom departementet 1968 bytte namn till Utbildningsdepartementet. Därefter titulerades han utbildningsminister. Den 14 oktober 1969 efterträdde han Tage Erlander som socialdemokratisk partiledare och statsminister. Som statsminister gjorde han sig känd som kritiker av USA:s krigföring i Vietnam, bland annat genom jultalet om Hanoi 1972.

Efter riksdagsvalet 1973 kunde Olof Palme sitta kvar som statsminister, men valet resulterade i den så kallade "lotteririksdagen" (s+vpk:175 mandat; c+m+fp:175 mandat). Under mandatperioden 1973–76 kunde regeringen Palme ändå driva igenom några betydelsefulla reformer, bland annat lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) och lagen om en allmän föräldraförsäkring. 1975 trädde den nya författningen i kraft, vilket bland annat innebar att monarkens uppgifter kraftigt beskars (till exempel vid regeringsbildningen). Om Sverige till namnet ännu var en monarki, var det i praktiken snarast en republik. Monarkins framtida status hängde därför, med Olof Palmes egna ord, bara på "ett penndrag". Efter valet 1976, då kärnkraftsfrågan kom i fokus och de borgerliga fick majoritet, tvingades socialdemokraterna (efter 40 års oavbrutet maktinnehav) och Olof Palme att avgå (officiellt 8 oktober 1976). Vid denna tid hamnade Olof Palme i stora bekymmer gällande den så kallade Geijeraffären, där han först kraftfullt dementerade DN-journalisten Peter Bratts uppgifter om Geijers kontakter med en prostituerad för att därefter offentligt vidgå dem. Valet 1979 innebar ännu ett nederlag för socialdemokraterna eftersom man inte lyckades återerövra regeringsmakten, men Palmes ställning inom partiet var trots detta ohotad.

År 1980 utsågs Olof Palme till FN:s medlare i Iran–Irak-kriget. Efter socialdemokraternas valseger 1982 innehade han åter statsministerämbetet från 8 oktober. Den 1 mars 1982 lämnade Palmekommissionen sin rapport om medlingen mellan Iran och Irak.

Som socialdemokratisk statsminister hamnade Olof Palme i skarp konflikt med näringslivets företrädare, då riksdagen 1983 beslöt om införandet av löntagarfonderna, som av dessa sågs som ett sätt att socialisera Sveriges företag. Åren 1985-1986 uppstod även slitningar med ledande militärer (kommendörkapten Hans von Hofsten med flera) som, med anledning av de påstådda ryska ubåtskränkningarna, ansåg honom alltför svag i agerandet gentemot Sovjetunionen, samtidigt som de förklarade att de saknade förtroende för honom personligen. År 1985 tvingades även utrikesminister Lennart Bodström att avgå.

Olof Palme anklagades under valrörelsen 1985 för skattefusk, under den så kallade Harvardaffären. Han skulle enligt beslut i skattemyndigheten ha fått ett talararvode vid Harvard University utbytt mot ett stipendium för sin son Joakim Palme vid det prestigefyllda universitetet. Olof Palmes överklagande av beslutet och alla övriga handlingar i ärendet stals vid ett inbrott på Länsrätten i omedelbar anslutning till mordet på Olof Palme (28 februari 1986). Därför kunde man aldrig inleda en förundersökning.Template:Källa behövs

Olof Palme har ofta benämnts som en stor politiker, bland annat av den före detta moderatledaren Carl Bildt inför tjugoårsminnet av Palmes bortgång 2006.[4] Efter hans död har ett flertal platser runt om i världen uppkallats efter hans namn.

Mordet på Olof Palme Edit

Template:Huvudartikel miniatyr|Olof Palmes minnesplatta vid korsningen Sveavägen-Olof Palmes gata i Stockholm. höger|miniatyr|Palme sörjs i Stockholm 1986. Olof Palme sköts på Sveavägen i centrala Stockholm omkring klockan 23.20 den 28 februari 1986 när han tillsammans med sin hustru Lisbet Palme skulle ta en promenad hem efter att ha sett Bröderna Mozart på biografen Grand. Han fördes till Sabbatsbergs sjukhus där han dödförklarades klockan 00.06 den 1 mars 1986 och obducerades samma dag av Milan Valverius. Den största svenska polisinsatsen i modern tid sattes in för att så snabbt som möjligt försöka lösa mordet. Många uppseendeväckande turer följde, skandaler och polisiära misslyckanden. Många menade att utredningsarbetet uppvisade stora brister i polisens sätt att arbeta och de motsättningar som fanns mellan olika myndigheter och personer som förhindrade ett effektivt utredningsarbete. En man, Christer Pettersson dömdes i tingsrätten för mordet men friades i hovrätten.

Mordet på Sveriges statsminister, som ännu är ouppklarat, blev ett nationellt trauma och en väckarklocka för Sverige att världen hade förändrats. Det påverkade även andra länder med en påminnelse om mordet på USA:s president John F. Kennedy 1963. Händelsen kom under lång tid att sätta sin prägel på samhällsdebatten och vad som måste göras för att öka ländernas säkerhet mot olika typer av attentat mot enskilda personer i ledande ställning och centrala samhällsfunktioner.

Olof Palmes politiska gärning Edit

Olof Palme var under sin karriär en kontroversiell politiker vars person dominerade svensk politik under hans senare livstid. I vissa kretsar var han avskydd (man talar om så kallat "Palmehat"), medan han var mycket populär bland andra. De starka känslorna kring Palmes person berodde till stor del på hans utrikespolitiska ställningstaganden, till exempel för Kuba under Fidel Castro, för Chiles president Salvador Allende, mot den sovjetiska interventionen som slog ned Pragvåren, mot Francoregimen i Spanien ("satans mördare", som han kallade regimen) men också mot USA för dess inblandning i Vietnamkriget. Efter det berömda jultalet 1972, då han bland annat jämförde bombningarna av Hanoi med nazisternas illdåd i Oradour-sur-Glane, lät Vita Huset ambassadörsposten i Stockholm stå tom under en tid.

Palmes kontroversiella engagemang i Sydafrikafrågan, där han var på kollisionskurs med många västliga regeringar (till exempel Thatchers och Reagans) samt en stor del av den svenska högern, har av många konspirationsteoretiker kopplats till mordet. miniatyr|Palme demonstrerar sida vid sida med Nordvietnams Moskvaambassadör, Nhuyen Tho Chyan en februarikväll 1968.

År 1983 bildade Olof Palme det så kallade sexnationsinitiativet. Det utgjordes av stats- och regeringschefer från sex länder och fem kontinenter som verkade för kärnvapennedrustning. I detta ingick presidenter och premiärministrar från Indien, Grekland, Argentina, Mexiko och Tanzania. Förutom Olof Palme själv, avlöst av Ingvar Carlsson, ingick Indira Gandhi och Andreas Papandreou i gruppen. Arbetet upphörde 1989 på grund av det förändrade politiska läget mellan öst- och västblocken.

Olof Palme engagerade sig starkt för utvecklingsländerna. Ett exempel på detta är att under åren 1965-1989 var 37 procent av alla officiella besök till och från Sverige med utvecklingsländer och 24 procent med Västeuropa. Efter 1990 sjönk antalet för tredje världen-länder till 18 procent, medan utbytet med Västeuropa ökade till 60 procent.[5] Perioden 1965-1989 omfattar 24 år och av dessa var Palme statsminister under 11 år.

Övrigt Edit

[[Fil:Olof Plame och Lena Nyman.JPG|thumb|Palme och Lena NymanGuldbaggeutdelningen 1968; båda var med i filmen Jag är nyfiken - gul.]]
  • Olof Palmes politiska gärning hyllas i flera sånger, bland annat "På mäster Olofs tid", skriven av den svenske vissångaren Björn Afzelius, och "To skud i Stockholm" av den danska rockmusikern Lars Lilholt.
  • Olof Palmes politiska gärningar kritiseras i flera sånger av proggbandet Freedom Singers.
  • Palme var den siste statsminister som titulerades excellens, innan den nuvarande regeringsformen trädde i kraft år 1975.
  • Olof Palme är begravd på Adolf Fredriks kyrkogård i Stockholm.
  • Varje år sedan 1987 utdelas Olof Palmepriset till Olof Palmes minne.
  • Olof Palme tilldelades Gummiudden av Humanistiska föreningen vid Stockholms Universitet 1976 med motiveringen "för att han slagit näven i det dukade bordet."
  • Olof Palme var betalande medlem i Djurgårdens IF.
  • Olof Palme var med i filmen Jag är nyfiken – gul.
  • Olof Palme medverkade i barnprogrammet Från A till Ö under 1970-talet. I avsnittet där det okända ordet var demokrati medverkade Olof Palme med en förklaring.
  • Den svenska hiphopgruppen Looptroop spelade 1998 en låt med namnet "Jag sköt Palme" där de bland annat påstår att det var "Looptroopterrorister som sköt statsministern". Låten är en cover på den amerikanska gruppen Non Phixions låt "I Shot Reagan".

Olof Palmes minnesfond Edit

För att uppmuntra andra som går i Olof Palmes fotspår bildades Olof Palmes minnesfond.[6] En av organisationerna som har fått stipendium är Uppsala Pride [7]

Olof Palmes tal Edit

Template:Huvudartikel Olof Palme höll många tal under sin tid som Socialdemokraternas partiledare och Sveriges statsminister. Ett urval av dessa finns på sidan Olof Palmes tal.

Talbok Edit

Template:Huvudartikel Olof Palme – En levande vilja: Tal och intervjuer är en ljudbok utgiven på CD med ett urval av Palmes tal och intervjuer. Sven Ove Hansson och Kjell Larsson har gjort urval ur SVT:s arkiv, riksdagens arkiv och arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Talboken ges ut av Olof Palmes minnesfond i samband med 10-årsminnet av Olof Palmes död. Vinsten från försäljningen av talboken går till fonden.

Se ävenEdit

ReferenserEdit

NoterEdit

  1. Nationalencyklopedin på internet (prenumerant). Uppslagsord : Olof Palme
  2. Olof Palmes mor, Elisabeth von Knieriem, var av balttysk adel och född i Lettland.
  3. Vem är det : Svensk biografisk handbok 1985, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1984 ISBN 91-1-843222-0 ISSN 0347-3341 s. 874
  4. Template:Webbref
  5. Template:Tidningsref
  6. Olof Palmes Minnesfond
  7. Uppsala Pride får stipendium för att driva antirasistiskt arbete Uppsala Pride, 18 januari 2010

Tryckta källorEdit

  • Henrik Berggren: Underbara dagar framför oss, Norstedts förlag 2010
  • Klas Eklund: Olof Palme, i samlingsserien "Sveriges statsministrar under 100 år", Bonniers 2010
  • Olof Palme: Vi ses igen, kamrater. Tal och texter 1964–86, Murbruk förlag 2009
  • Kjell Östberg: I takt med tiden. Olof Palme 1927–1969, 2008
  • Paula Weinehammer: Olof Palme och löntagarfonderna: en studie i rörelsesocialism och statssocialism i den svenska arbetarrörelsen, 2007 (doktorsavhandling)
  • Claes Arvidsson: Olof Palme: med verkligheten som fiende, Timbro 2006
  • Gunnela Björk: Olof Palme och medierna, 2006
  • Ann-Marie Ekengren: Olof Palme och utrikespolitiken: Europa och Tredje världen, 2005
  • Ingrid Malm-Andersson: Olof Palme En bibliografi, Gidlunds 2001
  • Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985–1988, utgiven av Riksdagens förvaltningskontor, Stockholm 1986 ISSN 0283-4251 s. 219
  • Template:Bokref
  • Thage G. Peterson: Olof Palme som jag minns honom (Albert Bonniers Förlag) 2002

Litteratur Edit

Externa länkar Edit

Template:Commonscat Template:Wikiquote

Template:Start box Template:Succession box Template:Succession box Template:Succession box Template:Succession box Template:Succession box Template:Succession box Template:End box

Template:Socialdemokraterna Template:Svenska statsministrar

Template:STANDARDSORTERING:Palme, Olof

Kategori:Födda 1927 Kategori:Avlidna 1986 Kategori:Ledamöter av Sveriges riksdag Kategori:Ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare Kategori:Män Kategori:Personer inom svensk arbetarrörelse

Kategori:Mördade politiker Kategori:Stockholmare Kategori:Svenska partiledare Kategori:Svenska socialdemokrater Kategori:Sveriges ecklesiastikministrar Kategori:Sveriges kommunikationsministrar Kategori:Sveriges konsultativa statsråd Kategori:Sveriges statsministrar Kategori:Sveriges utbildningsministrar Kategori:Svenska reservofficerare Kategori:Svenska jurister Kategori:Alumner från Stockholms universitet Kategori:Olof Palme

ar:أولوف بالم an:Olof Palme be:Улаф Пальмэ be-x-old:Уляф Пальмэ bs:Olof Palme bg:Улоф Палме ca:Olof Palme cs:Olof Palme da:Olof Palme de:Olof Palme et:Olof Palme el:Ούλωφ Πάλμε en:Olof Palme es:Olof Palme eo:Olof Palme fa:اولاف پالمه fr:Olof Palme fy:Olof Palme gl:Olof Palme ko:올로프 팔메 hi:ओलोफ पाल्मे hr:Olof Palme io:Olof Palme id:Olof Palme is:Olof Palme it:Olof Palme he:אולוף פלמה jv:Olof Palme ka:ულოფ პალმე ku:Olof Palme la:Olof Palme lv:Ūlofs Palme lb:Olof Palme lt:Olof Palme hu:Olof Palme mr:ओलोफ पाल्मे nl:Olof Palme ja:オロフ・パルメ no:Olof Palme nn:Olof Palme oc:Olof Palme pl:Olof Palme pt:Olof Palme ro:Olof Palme ru:Пальме, Улоф sq:Olof Palme simple:Olof Palme sk:Olof Palme sl:Olof Palme sr:Улоф Палме sh:Olof Palme fi:Olof Palme tr:Olof Palme uk:Улоф Пальме vi:Olof Palme yo:Olof Palme zh:奥洛夫·帕尔梅

Ad blocker interference detected!


Wikia is a free-to-use site that makes money from advertising. We have a modified experience for viewers using ad blockers

Wikia is not accessible if you’ve made further modifications. Remove the custom ad blocker rule(s) and the page will load as expected.